1887-1927 Born in Madrid, he studied mechanical drawing at the Escuela de Artes y Manufacturas in Madrid from 1902 to 1904, during which time he contributed drawings to local periodicals. From 1904 to 1905 he studied painting with the academic artist Jose Maria Carbonero. In 1906 he moved to Paris and became friends with Henri Matisse, Georges Braque, Fernand Leger, and in 1915 he was painted by his friend, Amedeo Modigliani. In Paris, Gris followed the lead of another friend and fellow countryman, Pablo Picasso. His portrait of Picasso in 1912 is a significant early Cubist painting done by a painter other than Picasso or Georges Braque. (Although he regarded Picasso as a teacher, Gertrude Stein acknowledged that Gris "was the one person that Picasso would have willingly wiped off the map.") Portrait of Picasso, 1912, The Art Institute of Chicago.Although he submitted darkly humorous illustrations to journals such as Le Rire, L'assiette au beurre, Le Charivari, and Le Cri de Paris, Gris began to paint seriously in 1910. By 1912 he had developed a personal Cubist style. At first Gris painted in the analytic style of Cubism, but after 1913 he began his conversion to synthetic Cubism, of which he became a steadfast interpreter, with extensive use of papier coll??. Unlike Picasso and Braque, whose Cubist works were monochromatic, Gris painted with bright harmonious colors in daring, novel combinations in the manner of his friend Matisse. In 1924, he first designed ballet sets and costumes for Sergei Diaghilev and the famous Ballets Russes. Gris articulated most of his aesthetic theories during 1924 and 1925. He delivered his definitive lecture, Des possibilit??s de la peinture, at the Sorbonne in 1924. Major Gris exhibitions took place at the Galerie Simon in Paris and the Galerie Flechtheim in Berlin in 1923, and at the Galerie Flechtheim in D??sseldorf in 1925. He died in Boulogne-sur-Seine (Paris) in the spring of 1927 at the age of forty, leaving a wife, Josette, and a son, Georges.  Related Paintings of Juan Gris :. | Newpaper and Fruit dish | Fruit dish and bottle | The Fiddle in front of window | Portrait of Josette | Book |
Related Artists:
RUYSDAEL, Salomon van
Dutch Baroque Era Painter, ca.1600-1670. Dutch painter. He is best known for his atmospheric, almost monochromatic, river scenes, painted in the 1630s during the 'tonal phase' of Dutch art. His work in this genre is very close in style to that of Jan van Goyen, and their paintings have often been confused.
RAMSAY, Allan
Scottish Rococo Era Painter, 1713-1784 Portrait painter, born in Edinburgh, son of the poet Allan Ramsay. He studied in Edinburgh, London, Rome, and Naples, settling in London in 1739 and quickly establishing himself as the leading portraitist of the capital. He was particularly successful in painting women. His career as a portrait painter ended in 1773
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .